Who knows what tomorrow brings?

Färdigstädad. En och en halv timma tog det, tror jag. Fast det kändes inte som särskilt länge, för jag lyssnade på härliga Annika Lantz's 9 ½ månad under tiden. Jag har läst boken minst två gånger, och så nu lyssnar jag på den igen. Jag gillar den verkligen. Jag gillar såna här typer av "krönike"-böcker. Samma med Martina Haag, som jag lyssnade på innan detta. De skriver så roligt om helt vanliga saker, och det gillar jag. Mer sånt!

Men jaha, färdigstädad alltså. Vad ska jag nu ta mig för fram tills att det är dags att hämta på dagis? Egentligen får jag ju hämta när jag vill, förutom mellan tolv och halv två, då är det vila, men jag brukar försöka hämta någon gång efter fyra. Man ska väl få valuta för pengarna. 

Kanske skulle käka lite lunch? Det blir rester från i förgårr; fetaostfyllda cevapcis med ris. Är ju officiellt helg nu, så behöver inte tänka så mycket på hur många points jag äter, för jag försöker spara all min veckobonus till fredag och lördag (min nya vecka börjar på söndag). Ikväll blir det kycklingenchiladas, och så utnyttjar jag lite av min veckobonus till att äta en påse hjärtan. Jag är ju verkligen en sucker för chips, kan bara inte motstå det, och då är just dessa hjärtan väldigt bra, för det är bara 100 g i påsarna. De är ju typ bara luft, men det ser ut mer än det är. En sån påse är det helt okej att äta, om jag nu sparat ihop points till det. Det låter ju konstigt att jag kan äta sånt och ändå gå ner i vikt, men det är ju det som är själva grejen med VV; du har ett visst antal kalorier att äta per dag, plus vecko- och träningsbonusen (den sistnämnda försöker jag att inte nalla alls av), och du kan disponera kalorierna hur du vill. Skulle jag vilja så skulle jag liksom kunna leva enbart på chips, men det vill jag såklart inte. VV tänker liksom att detta ska vara ett sätt att leva resten av livet, typ, och då tycker de att man ska utnyttja sin veckobonus till att typ äta chips, en pizza, eller att dricka lite alkohol kanske. För man måste få unna sig, annars bryter man bara detta. Det funkar kalas för mig, för jag ger inte upp mina snacks för något. Ett liv utan chips, hur skulle det ser ut? Nej, då äter jag hellre ordentligt i veckan, så att jag kan få mina 100 g chips. Ja, eller en hel vanlig OLW, eller vad tusan som helst som är så gott att det för mig är värt det. Sweet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0