My own kind of therapy

Tjenare. 

Imorse vaknade jag helt av mig själv kvart över sex och var pigg. Eller i alla fall inte tillräckligt trött för att somna om. Skulle ändå upp en timma senare, så gick upp. Skönt med en lite längre morgon, då hinner man bada och mysa runt lite. Jag hade hört rykten om att det skulle snöa en massa idag, men eftersom det inte snöade när jag vaknade så tänkte jag att vi kanske hade tur och slapp snökaoset. Men icke. Lagom till att jag skulle åka till skolan började det, och det pågår ju ännu. Jag vill inte ha snö! Jag vill ha vår! Blöh. Men det är väl bara att gilla läget, och låta vinterkläderna hänga framme ett tag till. Suck.

Har inget alls inplanerat idag. Hade kunnat åka och träna nu på eftermiddagen, men jag känner inte för att krångla mig upp på stan i snöovädret. Blir säkert strul med bussarna. Får gå promenad med Spike istället. Det ser värre ut än det är, det snöar ganska så milt ändå. Jag vet, för jag åkte Mellringe-bussen hem, och fick följaktligen gå från Tegnérlunden. Lite halt dock, men har ju ett par suveräna kängor som inte bara är bra mot halka, utan även är snygga. Så jag har ingen anledning att sitta inne. Fast frågan är väl snarare om Spike tänker följa med ut, han är inget big fan av snöfall. Men jag tvingar honom. Blir väl inte så långt i alla fall, kan jag tro.