My own kind of therapy

Var på Thomas Järvheden på Konserthuset ikväll. Hade egentligen inga förväntingar alls, mer än att jag tänkte att det nog blir en trevlig kväll. Mina förväntningar överträffades kan jag säga, det var faktiskt jättebra! Han blandade sång och komik, och han tillhör den typen av komiker som skämtar om verkligheten. Det är inte bara punchlines och under bältet, utan det har substans, och är egentligen saker som vem som helst hade kunnat hitta på, skämten ligger liksom öppna. Han har en fantastisk berättarstil som jag verkligen diggar. Skulle lätt vilja ha honom som föreläsare, oavsett ämne. Det var också en kul grej, han pratade mycket om evolutionen, gud, och meningen med livet (själva showen hette något liknande), och det var en massa prat om rymden. Massa fakta som var riktigt intressant, samtidigt som han gjorde något kul utav det. Me like! Sen är han ju faktiskt en riktigt bra sångare, och hade han bara gjort seriös musik hade jag helt klart lyssnat massor på honom. Han gör redan nu jättefina och bra låtar, men man går liksom inte runt och sjunger på en låt om att det är svårt att ta farväl av en bajskorv och sånt där. Men sjukt bra röst har han verkligen, och han hade lätt kunnat bli musiker om han ville det. Riktigt bra kväll med andra ord!