My own kind of therapy

Marcus ringde förut. Han var utelåst. Ytterdörren till huset i Adolfsberg är nämligen en sån som låser sig själv när den stängs. Och han hade såklart glömt att ta med nyckeln ut när han skulle slänga sopor. Självklart lyckades han med detta just vid ett sånt tillfälle när mamma och pappa inte ens finns i stan. De är nämligen i Stockholm i helgen. Tur då för honom att storasyster var hemma, och snäll som jag är fick jag ju sätta mig på hojen och cykla som en dåre ända till Adolfsberg för att låsa upp. Och sen hem igen. Jag kan inte cykla i normaltakt, utan måste cykla som om det gällde livet, så jag blev helt slut. Inte bra för förkylningen! Jaja. Nu är han inne i värmen i alla fall, och jag är hemma. Passade på att handla på Ica Parken på hemvägen, skulle ju köpa smörgåstårta bland annat. Men shit vad dyrt det var, en för sex pers kostade typ 250! Och de mindre kostade nästan lika mycket. Ovärt. Så vi får baka blåbärspaj istället. Det är ju också gott.