My own kind of therapy

Alvedon är min bästa kompis just nu. Brukar normalt dra mig för att ta tabletter när jag är sjuk, känns som att jag på nåt sätt lurar kroppen att jag är friskare än jag är. Men jag märker att alvedon faktiskt hjälper riktigt bra, i alla fall under den tid den verkar. Inatt fick jag faktiskt sova hela natten, eftersom jag tog en alvedon innan jag gick och la mig. Har visserligen fortfarande feber, halsont och allt det där roliga, men var ändå skönt att slippa vakna av feberfrossa. Och visst är jag slö och seg, och har ont i kroppen som en gammal tant med både höftleds- och knäbesvär, men jag tror nog att om det inte är alltför mycket att göra på jobbet idag så ska det nog gå bra. Hade ju självklart helst velat vara hemma idag också, men eftersom vi som sagt inte är så många som kan jobba, och en dessutom fått ledigt speciellt för idag, får jag faktiskt ställa upp. Funkar det inte så får jag väl åka hem. Kanske. Förmodligen inte, men aah. Behöver i alla fall inte stressa för att hinna med bussen hem, de har ändrat så den går halv sju istället för tio över sex. Är nog rätt bra ändå. Visst, man får vänta rätt länge, och det är ju inte kul, men man behöver i alla fall inte stressa vid stängning. Fast tjugo över hade räckt. Jaja. Nu ska jag premiärläsa i min lingvistikbok..