Once upon a time I didn't give a damn
Med tanke på att jag kom i säng sent igår så gick det förvånansvärt lätt att gå upp till dagis imorse. Visserligen är ju inte kvart i åtta jättetidigt, men ändå liksom. Men så var det ju strålande solsken ute, så var förstås därför. Råkallt men väldigt vackert ute, så det var en ren fröjd att lämna lillen till dagis.
När jag kom hem käkade jag lite frukost, fixade med nya playlists i telefonen, och sen drog jag till gymmet, för första gången sen jag vet inte när. Gjorde mig inga illusioner om att det skulle gå nåt bra idag, men boy was I wrong. Jag har bestämt mig för att börja springa, men det är ju det värsta jag vet i träningsväg, det är bara tråkigt och gör ont överallt. Så jag hade satt upp som första mål att springa i fem minuter. Jag vet, fem minuter är ju verkligen ingenting, men eftersom jag hatar det så mycket så är det en mental ansträngning att köra ens fem minuter. Men så sprang jag. Och kände att fem minuter, det gick ju hur fort som helst, så bestämde mig för att köra fem minuter till. Men när till och med tio munter gått hur bra som helst lade jag på femton minuter, och detta var väl verkligen min kritiska gräns. Förr, när jag varit ute och sprungit, då har ett varv tagit ungefär en kvart och då har jag varit helt slut. Men nu, nu körde jag banne mig på i hela tjugofem minuter, och fick ihop över tre kilometer, jag som annars dött efter knapp två. Det kändes så jäkla bra, och jag gjorde mentala high-fives med mig själv efter varje femminutare. Åh, vad jag var nöjd med mig själv! Inte bara det att jag orkade, för ork har man väl alltid lite mer än man tror, men att jag tyckte att det var kul och lätt! Gjorde inte ont nånstans, och inte lät jag som att jag hade ett astmaanfall efteråt heller. Hell yeah! Så nu ska jag fortsätta springa. Fats fortfarande ska jag bara ha små mål i början, för annars kommer jag bara tröttna. Men med lite vilja och med jäkligt bra musik i öronen så ska det nog gå vägen!
När jag kom hem från gymmet lade jag mig i badet, och det är ju så himla avslappnande och skönt, så jag somnade förstås. Men jag tänkte att man nog borde vakna efter en kvart eller så, vattnet borde ju bli kallt. Ja, tjena, en och en halv timma sov jag! Vafan, jag som ska plugga.. Jaja, dagen är ju långt ifrån slut än.
När jag kom hem käkade jag lite frukost, fixade med nya playlists i telefonen, och sen drog jag till gymmet, för första gången sen jag vet inte när. Gjorde mig inga illusioner om att det skulle gå nåt bra idag, men boy was I wrong. Jag har bestämt mig för att börja springa, men det är ju det värsta jag vet i träningsväg, det är bara tråkigt och gör ont överallt. Så jag hade satt upp som första mål att springa i fem minuter. Jag vet, fem minuter är ju verkligen ingenting, men eftersom jag hatar det så mycket så är det en mental ansträngning att köra ens fem minuter. Men så sprang jag. Och kände att fem minuter, det gick ju hur fort som helst, så bestämde mig för att köra fem minuter till. Men när till och med tio munter gått hur bra som helst lade jag på femton minuter, och detta var väl verkligen min kritiska gräns. Förr, när jag varit ute och sprungit, då har ett varv tagit ungefär en kvart och då har jag varit helt slut. Men nu, nu körde jag banne mig på i hela tjugofem minuter, och fick ihop över tre kilometer, jag som annars dött efter knapp två. Det kändes så jäkla bra, och jag gjorde mentala high-fives med mig själv efter varje femminutare. Åh, vad jag var nöjd med mig själv! Inte bara det att jag orkade, för ork har man väl alltid lite mer än man tror, men att jag tyckte att det var kul och lätt! Gjorde inte ont nånstans, och inte lät jag som att jag hade ett astmaanfall efteråt heller. Hell yeah! Så nu ska jag fortsätta springa. Fats fortfarande ska jag bara ha små mål i början, för annars kommer jag bara tröttna. Men med lite vilja och med jäkligt bra musik i öronen så ska det nog gå vägen!
När jag kom hem från gymmet lade jag mig i badet, och det är ju så himla avslappnande och skönt, så jag somnade förstås. Men jag tänkte att man nog borde vakna efter en kvart eller så, vattnet borde ju bli kallt. Ja, tjena, en och en halv timma sov jag! Vafan, jag som ska plugga.. Jaja, dagen är ju långt ifrån slut än.
Kommentarer
Trackback
