My own kind of therapy

Jag är verkligen inte skapt för att supa och festa. I alla fall inte annat än på hemmafest. Hatar att gå ut på krogen, och jag fattar inte varför jag envisas med att följa med, att försöka ytterligare en gång. Det är inte kul! Jag blir bara trött och uttråkad, och då blir det ju såklart inte kul. Och inte för de andra heller förmodligen. Men samtidigt känner jag mig så jäkla tråkig som inte vill följa med ut, himla torris liksom. Men nää, jag tycker verkligen på fullaste allvar att det är pest. De gånger jag tyckt att det varit värt att gå ut på krogen kan jag räkna på min ena hand. Nä. Nu vet ni. Nog för att jag vill att man ska fortsätta fråga, vore ju trist att inte ens bli tillfrågad, men jag vill bli respekterad för att jag säger nej, eller att jag i så fall åker hem tidigt. Så. Nu var det sagt, en gång för alla.