My own kind of therapy

Vilket härligt höstväder vi har! Jag kan inte annat än älska hösten, så är det bara! Åtminstone så länge det inte regnar, men man gillar väl inte regn någon annan tid på året heller? Nä, just det. Fast nu börjar det bli jäkligt kallt alltså, burrrrr! Var bara en plusgrad när jag gick ut med Spike vid tiotiden imorse, och igår snöade tydligen på sina håll i Örebro. Själv såg jag inget annat än blå himmel, ingen snö alls. Skit också, jag som älskar snöfall! Men det kommer väl sen kanske. Är väl faktiskt lite väl tidigt för snö, även för en snöälskare som jag.

Är fortfarande jätteförkyld, men avvaktar med vårdcentralen tills på måndag. Läste om bihålsinflammation på vårdguiden igår, och det stod att man för det första inte kan göra så mycket åt inflammationen, mer än det jag redan gör, och för det andra så kan man inte konstatera bihålsinflammation förrän efter tio dagar. Så eftersom jag "bara" varit sjuk i åtta dagar så väntar jag till på måndag. Det är ju inte så att jag dör precis. Bara snyter ut cirkus hundra liter snor om dagen, och hostar upp en hel del också. Jomensåatt. Det blir nog bra. Bara jag får vila.

Ikväll ska Tommy och jag gå på Charlie Caper, magikern som var med i Talang för nåt år sen. Ska bli kul, han är jätteduktig! Här har ni ett klipp från ett av hans uppträdanden: