My own kind of therapy

..det är frågan. Att vara eller icke vara sjuk. Att vara eller icke vara pigg. Att vara eller icke vara hungrig. Åh. Hatar den här förkylningen, den kan ta sig nånstans! Snor överallt, och segt i bröstkorgen. Har ingen smak, ingen lukt, och jag är varken pigg eller trött. Normalt vill jag ju gå och lägga mig senast elva, och då är jag verkligen supertrött, även om jag sovit en sväng på dagen också. Men nu ligger jag och vänder mig tills långt in på småtimmarna, fastän jag ändå inte orkar vara uppe heller. Dööööh. Tröstar mig med att jag i alla fall kan snyta mig, då borde det ta slut snart.

Vaknade en sväng imorse när Tommy åkte till skolan. Var hungrig, så tog en mini-yoghurt, sen satte jag på Vänner igen och somnade så småningom om. Vaknade sen efter stund av att de ringde från Allé och ville att jag skulle jobba idag. Hade jag nog gjort om jag kunnat lämna iväg Spike nånstans, men det gick inte idag. Men var väl lika bra det, eftersom jag ändå är jätteförkyld fortfarande. Men bra att de ringde i alla fall! Somnade om sen igen, och väcktes sen återigen vid elva, denna gången av mamma. Hon ville att jag ska följa med henne på Öppet hus hos Marcus på Tullängen ikväll, och det ska jag nog göra. Har ju inget annat för mig liksom. Efter detta samtal kände jag att det var dags att gå upp, så här är jag nu. Tänkte ta mig en promenix med Spiken, känns alltid bättre i både lungor och bihålor när jag fått vara ute i friska luften.

Var förresten så himla gulligt igårkväll när vi skulle sova. Eftersom det var Tommy som gick med Spike till dagis igår, och jag hade åkt till Casper innan de kom hem, så hade Spike inte träffat mig på hela dagen, så han var extra gosig. Jag låg och höll om honom, och han låg på min arm och snusade. Sen började han och Tommy snarka ikapp, Spike snarkar så himla gulligt! Och så började han nog drömma, för han låg och ryckte en massa. Haha, gullisen! <3