My own kind of therapy

Jag somnar alltid till en serie eller film. Jag kan inte somna om det är alldeles tyst. Ända sedan jag flyttade in i lägenheten förra sommaren har jag somnat till Gilmore Girls. Jag har alltså under en tid lika lång som en graviditet somnat till samma serie. Det tar kanske två-tre dagar att se ett avsnitt, ibland mer, beroende på hur frot jag somnar. Men idag såg jag klart sista avsnittet av säsong sju, den sista. Det allra sista avsnittet. Jag grät mig igenom hela, det var så sorgligt och lyckligt på samma gång! Åh, vad jag älskar den serien! Världens skönaste karaktärer, jag vill också bo i Stars Hollow! Men men. Jag får väl kolla om Sex and the City, var ett tag sen jag träffade New York-bruttorna!


Älskade Gilmore!