My own kind of therapy

Fick helt plötsligt samtal från Hannes och Carin förut. Hannes fötter mådde inget bra, så de hade beslutat att avbryta sin vandring redan idag. Följaktligen fick vi slänga oss in i bilen och åka och hämta dem i Digerberget. Nu när vi kommit hem är jag så hungrig att jag tror jag dör, och när det blir så finns det bara en sak att göra; beställa kebab. Jag vet, jag skulle inte, men nöden har ingen lag. Det vet jag att jag håller mig mätt på länge. Kan ju försöka inbilla mig att jag går bort den på Vårruset idag..