My own kind of therapy

Mhö, Spike väckte mig idag igen. Jag ville verkligen sova vidare.. Men det är faktiskt omöjligt när man har en vovve som piper, slickar på en, och om det inte hjälper hoppar på en. Då är det liksom dags att gå upp. Tur att han åtminstone har vett att vänta till efter klockan nio, det kan man ju stå ut med.

I eftermiddag ska vi åka ut till Vintrosa för dubbelkalas för Sanna och Therese. Spiken ska få följa med, hoppas att han kan få vara med inne också. Funkar det inte med katterna får vi väl sätta fast honom ute på tomten. Yes. Ska bli trevligt i alla fall.

Borde plugga lite inför morgondagens litteraturtenta idag också, men det är frågan om det ens är värt det. Känns som att det inte går att plugga så mycket. Visst, jag kan läsa igenom anteckningarna från seminarierna och så, men inte mycket mer än det. Eventuellt kanske jag läser några plot summaries också. Vi får se. Är inte speciellt orolig i alla fall. På tal om tenta förresten, idag får jag reda på resultatet av grammatiktentan. Wish me luck!