My own kind of therapy

Sista passet på jobbet avklarat. GUD SÅ SKÖÖÖNT! Förstår fortfarand einte varför det har varit så fruktansvärt jobbigt, för som jag sagt förut så har det kännts ganska bra att vara där ändå. Men så fort jag kommit hem och tänkt på att jag ska dit nästa dag igen så har det bara brustit för mig. Jag blev helt knäckt, på riktigt alltså. Har knappt aldrig mått så dåligt i mitt liv. Hur som helst så känns det så mycket bättre nu, när jag sagt upp mig helt och hållet (de försökte få mig att ta några pass nästa vecka, men jag sa ifrån). Nu ska jag bara vara ledig juli ut, och sen jobba lite i Marieberg istället. Känns så bra att jag bestämt mig, att jag stått upp för mig själv. Sen kanske det inte går över helt ändå, vi får se. Men känns sjuuuukt mycket bättre!

Nu ska jag iväg på ett informationsmöte om mitt andra assistentjobb, som jag inte ens vet när och om jag ska till igen, om hur man ger medicin. Typ. Sen ska jag luncha med bästa Anna Wikström! <3