My own kind of therapy

Har äntligen fått tag i min uppdragsgivare, och pratade även med min brukare imorse. Känns så bra att jag har fått ur mig det jag velat ha sagt, och att de tog det bra. Helst av allt hade jag såklart velat sluta på direkten, men eftersom situationen ser ut som den gör med semestrar och personalbrist (eftersom jag var vikarie för vikarien, typ) så förstod jag redan innan att det egentligen är ganska orimligt. Ville inte vara till mer besvär än nödvändigt, så vi bestämde att jag ska jobba imorgon kväll och sedan onsdag dag, och det känns helt okej. Då vet jag i alla fall att det är över sen, och nu när alla vet hur det ligger till så ställs inga extra krav på mig på jobbet. Och när jag jobbade några timmar imorse så kändes det bra, som att jag faktiskt kunde det jag skulle göra, trots att jag hade den värsta ångesten i mitt liv igår. Så det är skönt att jag ser ljuset i änden av tunneln, kommer vara så skönt när jag har fått detta ur sikte. Då kanske jag faktiskt kan njuta av denna sommar.

Ikväll kommer mamma och pappa hem från Kroatien, och jag antar att de kommer och hämtar Marcus, så får väl städa idag. Tänk, det hade jag inte klarat under helgen.