My own kind of therapy

Lyckades faktiskt med konststycket att klara mig ifrån det värsta regnet både på vägen till och från jobbet, men kändes i alla fall bra att jag hade mitt braiga regnställ. Fick börja en timma senare, och sen sluta en timma tidigare, vilket flyt. Och det kändes faktiskt jättebra på jobbet idag, gjorde bara saker som jag är relativt säker på. Och för första gången sen jag började där så har jag ingen ångest inför att gå och lägga mig ikväll. Beror väl delvis på att jag känner mig ganska säker på det jag ska göra imorgon, men framför allt för att jag vet att imorgon är det sista gången jag behöver gå dit, och jag vet att ångesten kommer försvinna. Jag är faktiskt stolt över mig själv att jag för en gångs skull lyssnat på min kropp, och att jag vågat säga ifrån, vara "besvärlig". Allt kommer att kännas så mycket bättre imorgon eftermiddag.