My own kind of therapy

Det absolut godaste jag vet i världen måste nog vara chips. I alla former och smaker. Nästan. I vilket fall är de himmelskt goda, och jag blir varm i själen om jag vet att jag har chips att se fram emot efter en motig dag. Det är värt ett extra träningspass, bara jag får äta de ljuva små! Inte så att jag går och köper en chipspåse mitt i veckan, men på helgerna, och särskilt om vi har folk över, så blir det en och annan påse. I fredags hade vi ju förfest här, så självklart hade vi chirre. Det bästa är att det blev över, finns fortfarande en tredjedels påse grillchips kvar. De där jättegoda! Jag har lyckats förhandla mig fram till att jag får resterna, mot att jag diskar i en vecka. Mycket bra deal för mig, mycket bra för Tommy! Jag får mina älskade chips, och Tommy slipper diska. Dessutom bryr han sig inte hälften så mycket om chipsen som jag gör, så egentligen vann han bara på det. Wellwell, jag fick dem i alla fall! Gissa varför jag alltid är på gymmet..? :P


My precious..