Hey, little sister

Tisdagen den tredje november 2009

10:05
Jag blir så glad när jag vaknar tidigt på morgonen så att jag kan köra min träning innan allt annat. Så även idag. Ännu en tur runt Baronis, men det kändes att jag inte stretchat, kändes sådär i vaderna. Men jag tog mig runt! Jag är så duktig. För att vara jag. Hoppas bara jag håller i detta nu, så jag inte bara hårdtränar i en vecka, och sen lägger av. Let's hope not.

Snart iväg till universitetet. Först träffa förseminariegruppen och sammanställa argument för och emot friskolor, och sen är det seminarium. Har med mig sallad idag igen, nyttigt och billigt!

Ikväll är det kör. Vi har konsert nästa tisdag, och idag ska vi bestämma vilka låtar vi ska köra. Vilken framförhållning, va? Men det går nog bra, vi tar ju bara sånt vi redan kört. Förhoppningsvis har jag kört alla, åtminstone nån gång.


16:35
Segt seminarium, men nu vet vi ganska exakt vad det är vi ska plugga på, och kan utesluta en hel del. Känns skönt! Men jag tror att jag är lite för säkert inför tentan.. Men imorgon ska vi träffas och plugga lite, hoppas det går bra.

Nu ska jag snart ställa mig och göra pannkakor, alternativt våfflor. Sen iväg på kör. Ska försöka klämma in lite Pandemonium däremellan, jag är beroende! :P


21:41
Jag glömde ju för tusan att berätta om dagens händelse numero uno. Nu ska ni få höra. Hade jag inte varit en mogen kvinna som knappt skäms för något nu för tiden hade nog detta varit superpinsamt. Men som sagt, jag är mogen nu, och jag brydde mig egentligen inte. I alla fall, det som hände var att jag var på universitetet. Jag gick i stora korridoren i Forumhuset när det onämnbara händer. Jag halkar till. Balanserar. Får kontroll. Förlorar kontrollen. Återfår den. Men nej. Klapp ner på golvet, ner på knä som en jävla hund. Mitt bland folk. Fast okej, det var inte alls många som såg mig. Men ni kan ju tänka er att om detta hade hänt under högstadiet eller nån annan superkänslig tid hade detta varit jordens undergång. Och det var liksom som taget ur valfri High school-film. Men jag rodnade inte ens. Jag bara skyndade mig upp på fötter igen, och skrattade som bara den. I saved myself from humiliation. Lite kul var det.

Gick bra på kören. Vi hade en gäst från Linköping eller Lidköping (jag lär mig aldrig skilja på dessa) som var himla skön. Körde två gospelvarianter på Hosianna och Nu tändas tusen juleljus. Och så fick jag ett solo idag! Helt chockad blev jag, har ju knappt börjat i kören liksom. Men jättekul var det såklart! Visserligen är det ett väldigt litet solo på ynka åtta takter, men ändå, jag är supernöjd! Ska sjunga på en riktig wail-låt som heter Who is like the Lord. Hann aldrig sjunga igenom solot, så har egentligen ingen aning om hur det låter. Ska köra det i typ en kvart innan konserten nästa vecka, så jag är lite småstressad. Men ska försöka spela det på pianot, och så tror jag Emma skulle skicka en inspelning. Men men, känner jag att jag inte hinner sätta det så får Emma sjunga.

Nu blir det Desperate Housewives och popcorn! (:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0