Allt som jag känner

080712 Lördag

16:56
Jag var verkligen inställd på att få jobba idag. Trodde verkligen jag skulle behövas, men icke. Kanske lika bra, vad vet jag. Men jag blev ändå lite besviken, för jag hade ju tänkt gå in på frissan på Marieberg och beställa tid. Man kan ju visserligen ringa också, men det känns bättre att gå in där. Jag är lite skum.

Har varit sjukt rastlös idag. Men har samtidigt inte orkat göra något heller. Vill liksom bara gå på stan och kolla in folk. Pallar inte att bara sitta instängd i ett hus liksom.

Morfar var här förut en sväng. Han hade varit i Norge med Per och Mats. Han hade en väldigt fin skjorta som jag blev avis på.

Ikväll ska vi grilla och ha det trevlig, I guess.

Nu är det i alla fall bestämt att min födelsedag firas på torsdag, Det är öppet hus, och alla som vill får komma, bara man säger till innan så jag vet på ett ungefär hur många vi blir. Ring, sms:a, lämna meddelande här, via mail, eller på bilddagboken. (:


18:53
Var riktigt skönt att springa, även idag. Även fast det spöregnade och jag var rädd att blixten skulle slå ner i mig. Jag var till och med såpass duktig att jag sprang två varv. Det har jag inte gjort utan att dö i hela mitt liv. Helt sjukt. Måste vara för att jag rör på mig så mycket på jobbet, det kan inte finnas något annat som ligger bakom. Så lat som jag är. Jag är sjukt stolt över mig själv, det är verkligen en bedrift. Visserligen springer jag inte ut på ängen, men vem gör det. Man tappar typ tvåhundra meter, så det gör liksom ingen skillnad.
Jag var i alla fall dyngsur när jag kom hem. Fast det var skönt. Jag gillar att springa i regn. Att vara ute i regn. Så länge jag är träningsklädd, eller åtminstone inte är klädd för skola eller vad det nu må vara.
Ska verkligen försöka fortsätta springa, det är ju riktigt nyttigt. Bara jag kommer ut någon gång i veckan och tar ett varv så är det värt mycket. I höst blir det väl lite mer simning och andra aktiviteter på Haga i alla fall, men nu under sommaren är det smidigast att springa.
Jaja.


19:43
Jag kommer på mig själv med att sitta och snyfta. Framför Extreme Home Makeover. Jag vet inte varför, men av någon anlednign är det det enda program som får mig att gråta. Det är väl något med människornas rena uppskattning, sorg, glädje och tacksamhet som får mig att bara brista ut i tårar. Ungefär så, i alla fall. Alla verkar alltid så himla rara, de är verkligen värda all hjälp de kan få. Jag vill också vara sån.


22:29
Jag är mätt i magen. Det bidde grillad fläskfilé, färskpotatis och pommes frites. Hur gott som helst. Och så har vi tittat på Drop Dead Gorgeous, vi har skrattat på oss, typ. Det är så kul att kolla på film med familjen, vi skrattar så bra tillsammans.

Nu blir det nana.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0