Release me
080423 Onsdag
09:20
Igår var det den stora operationsdagen.
Pappa skjutsade in mig till sjukhuset där jag mötte upp Tommy.
Operationen var bokad till 09:10, men det stod i brevet att man skulle ställa in sig på att få vänta länge. Som tur var behövde vi bara vänta i ungefär en timme, och det är ju överkomligt.
När jag ropades upp fick jag gå coh byta om till en vit badrock. Jag kände mig som en karatesnubbe.. Så fick jag ligga i ett litet rum som jag delade med en kille. Där fick jag först en alvedon och så tvättade sjuksköterskan mitt knä. Hon var verkligen supertrevlig, perfekt som sjuksköterska. Jag kände mig trygg.
Sen kom min läkare, Ulf Nordström, han som är läkare för ÖSK, in och gav mig tre fetingsprutor i knäet. De första två gick bra, stack ju bara lite sådär som alla sprutor gör, men den tredje gjorde asont, fick liksom kramp i hela benet. Vet inte om det var meningen, men så var det i alla fall. Det svällde upp två giggantiska bulor på knäet, varav den enda blödde. Hela knäet blev stelt. Jag skulle böja åp knäet typ tio gånger för att blanda vätskorna men det var inte så lätt kan jag säga.
Sen fick jag ligga ensam i rummet en stund eftersom killein gick in på operation. Jag fick makten över tv:n. Tyvärr finns det ju inte så mycket att välja på när det är förmiddag, men till slut kunde jag kolla på Oprah i alla fall. Katherine Heigl var där, så bra!
Så var det äntligen dags för själva operationen. De satte på mig en massa konstiga gummikläder och så tpg de fram en massa freaky stuff. Jag vägrade kolla på knäet under operationen, men det fanns en stor monitor där allting visades inuti knäet. Jag gjorde ju en titthålsoperation.. Jag kände såklart ingenting, men det var verkligen äckligt att höra hur de pressade ner vad det nu var de pressade ner i knäet. Det var freaky.. Men det var verkliegn skitcoolt att få se hur det såg ut inuti. Det var en massa vävnad och korsbanden såg ut som torskfiléer. Så fick man se miniskeln som skulle opereras bort. det syntes klart ioch tydligt att den var skadad, det såg ut som en vitlöksklyfta som låg och slängde lite. Så knipsade man helt enkelt bort den. Det var rätt äckligt, men samtidigt väldigt fascinerande.
Så var det liksom slut. Själva operationen tog nog bara tjugo minuter. Det sista de gjorde var att linda om knäet och så fick jag bedövningssprutor igen. Den här gången kände jag dem inte. Så fick jag prata lite med Ulf, han skrev ut en massa värktabletter. Och så sa han att jag skulle sjukskriva mig resten av veckan. Det var jag verkligen inte beredd på, men säger doktorn att det är så så är det ju så. Helt enkelt.
Ja, så fick jag gå ut till Tommy i väntrummet igen. Då hade jag varit borta i nästan två timmar. Inga kryckor fick jag, men jag kände ju inget ändå. det var mest stelt eftersom det var lindat och så.
Pappa skulle skjutsa hem oss men han satt i möte så han tycke vi skulle åka upp på stan och äta. Egentligen fick jag ju inte ens gå utomhus, men nu var det ju nödsituation och eftersom jag kände att jag kunde gå nästan normalt så tänkte jag inte mer på det. Nu i efterhand kan jag ju tänka att det var rejält dumt, men aah.
Upp på stan åkte vi i alla fall. Åt på La Baguette, mums. Så gick vi runt lite, Tommy gick och fixade arbetsintervju på Proffice och sen hämtade vi ut mina tabletter. Så hämtade pappa oss och körde hem oss.
Hela eftermiddagen låg vi ute i solen, och det var sååå skönt! Jag har i alla fall tur som får ha fint väder när jag är hemma. Lite färg kanske jag får..
Så på kvällen kollade vi på tv och åt våfflor.
Imorse tog jag bort förbandet. Det var helt blodigt. Antar att det är för att jag var ute och gick direkt åp knäet igår fastän jag inte skulle.. Men det är nog ingen fara.
Jag har inte direkt ont, men det går ju verkligen inte att stödja som vanligt på knäet. Det är faktiskt lite läskigt. Det är ju inte världens lättaste att gå i mina trappor heller kan jag säga.
Mamma ska fixa kryckor till mig ikväll, de lär behövas. Jag ska visserligen stödja på knäet men jag behöver avbelasta det friska benet.
Jaja. Tommy är i alla fall i stan nu, han ska på arbetsintervju för ett jobb i Gyttorp. Hoppas han får det!!!
Annars ska vi väl ligga ute i solen idag också. Mycket annat finns det ju inte att göra.
18:21
Jag är redan trött på knäet. Det är jobbigt att inte riktigt kunna ta sig fram som man vill. Jag har inte direkt ont, men knäet är rejält svullet och stelt så det går inte att böja och sånt där. Det är svårt att sätta sig på liet lägre stolar och sådär. Men vafan, det hade verkligen kunnat vara värre.
Har suttit ute i solen hela förmiddagen. Hittade ingen solskyddsfaktor, men tänkte att det var bättre än ingenting att ta på after-sun.. Jag har i alla fall bränt mig på bröstet, men det är nog från hela veckan. Annars har jag fått lite färg på armar, ben och ansikte. Det gillar vi. Började läsa "Vita lögner" igår och har nu läst hälften. Den är nog snart slukad.
Efter tolv någon gång, när jag hade svettats i tre timmar, så tyckte Tommy att det var dags att laga mat. Han tyckte nog att jag hade blivit tillräckligt röd. Det var nog en bra idé. Vi lagade hamburgare och pommes och sen satte vi oss nere i den svala källaren och åt medan vi tittade på Jumper. Jag somnade, såklart. Drömde mardrömmar, haha. Somnade om massa gånger också. Det var så fint, hehe.
Så låg vi ute en stund på seneftermiddagen också, men det blåste så på baksidan så det var inte lika skönt.
Nu har i alla fall Tommy åkt hem till sig, och mamma och pappa är på Willys och storhandlar. Jag får ju inte gå så mycket så jag fick inte följa med. Men de ska i alla fall hämta kryckor hos farmor, så kanske jag kan gå till affären imorgon om jag orkar.
Lite nya ljudböcker har jag i alla fall. En del är ju sådär lite självbiografiska och det är jobbigt att det är någon annan nisse som läser in dem, när man vet hur personen pratar på riktigt. Men men.
09:20
Igår var det den stora operationsdagen.
Pappa skjutsade in mig till sjukhuset där jag mötte upp Tommy.
Operationen var bokad till 09:10, men det stod i brevet att man skulle ställa in sig på att få vänta länge. Som tur var behövde vi bara vänta i ungefär en timme, och det är ju överkomligt.
När jag ropades upp fick jag gå coh byta om till en vit badrock. Jag kände mig som en karatesnubbe.. Så fick jag ligga i ett litet rum som jag delade med en kille. Där fick jag först en alvedon och så tvättade sjuksköterskan mitt knä. Hon var verkligen supertrevlig, perfekt som sjuksköterska. Jag kände mig trygg.
Sen kom min läkare, Ulf Nordström, han som är läkare för ÖSK, in och gav mig tre fetingsprutor i knäet. De första två gick bra, stack ju bara lite sådär som alla sprutor gör, men den tredje gjorde asont, fick liksom kramp i hela benet. Vet inte om det var meningen, men så var det i alla fall. Det svällde upp två giggantiska bulor på knäet, varav den enda blödde. Hela knäet blev stelt. Jag skulle böja åp knäet typ tio gånger för att blanda vätskorna men det var inte så lätt kan jag säga.
Sen fick jag ligga ensam i rummet en stund eftersom killein gick in på operation. Jag fick makten över tv:n. Tyvärr finns det ju inte så mycket att välja på när det är förmiddag, men till slut kunde jag kolla på Oprah i alla fall. Katherine Heigl var där, så bra!
Så var det äntligen dags för själva operationen. De satte på mig en massa konstiga gummikläder och så tpg de fram en massa freaky stuff. Jag vägrade kolla på knäet under operationen, men det fanns en stor monitor där allting visades inuti knäet. Jag gjorde ju en titthålsoperation.. Jag kände såklart ingenting, men det var verkligen äckligt att höra hur de pressade ner vad det nu var de pressade ner i knäet. Det var freaky.. Men det var verkliegn skitcoolt att få se hur det såg ut inuti. Det var en massa vävnad och korsbanden såg ut som torskfiléer. Så fick man se miniskeln som skulle opereras bort. det syntes klart ioch tydligt att den var skadad, det såg ut som en vitlöksklyfta som låg och slängde lite. Så knipsade man helt enkelt bort den. Det var rätt äckligt, men samtidigt väldigt fascinerande.
Så var det liksom slut. Själva operationen tog nog bara tjugo minuter. Det sista de gjorde var att linda om knäet och så fick jag bedövningssprutor igen. Den här gången kände jag dem inte. Så fick jag prata lite med Ulf, han skrev ut en massa värktabletter. Och så sa han att jag skulle sjukskriva mig resten av veckan. Det var jag verkligen inte beredd på, men säger doktorn att det är så så är det ju så. Helt enkelt.
Ja, så fick jag gå ut till Tommy i väntrummet igen. Då hade jag varit borta i nästan två timmar. Inga kryckor fick jag, men jag kände ju inget ändå. det var mest stelt eftersom det var lindat och så.
Pappa skulle skjutsa hem oss men han satt i möte så han tycke vi skulle åka upp på stan och äta. Egentligen fick jag ju inte ens gå utomhus, men nu var det ju nödsituation och eftersom jag kände att jag kunde gå nästan normalt så tänkte jag inte mer på det. Nu i efterhand kan jag ju tänka att det var rejält dumt, men aah.
Upp på stan åkte vi i alla fall. Åt på La Baguette, mums. Så gick vi runt lite, Tommy gick och fixade arbetsintervju på Proffice och sen hämtade vi ut mina tabletter. Så hämtade pappa oss och körde hem oss.
Hela eftermiddagen låg vi ute i solen, och det var sååå skönt! Jag har i alla fall tur som får ha fint väder när jag är hemma. Lite färg kanske jag får..
Så på kvällen kollade vi på tv och åt våfflor.
Imorse tog jag bort förbandet. Det var helt blodigt. Antar att det är för att jag var ute och gick direkt åp knäet igår fastän jag inte skulle.. Men det är nog ingen fara.
Jag har inte direkt ont, men det går ju verkligen inte att stödja som vanligt på knäet. Det är faktiskt lite läskigt. Det är ju inte världens lättaste att gå i mina trappor heller kan jag säga.
Mamma ska fixa kryckor till mig ikväll, de lär behövas. Jag ska visserligen stödja på knäet men jag behöver avbelasta det friska benet.
Jaja. Tommy är i alla fall i stan nu, han ska på arbetsintervju för ett jobb i Gyttorp. Hoppas han får det!!!
Annars ska vi väl ligga ute i solen idag också. Mycket annat finns det ju inte att göra.
18:21
Jag är redan trött på knäet. Det är jobbigt att inte riktigt kunna ta sig fram som man vill. Jag har inte direkt ont, men knäet är rejält svullet och stelt så det går inte att böja och sånt där. Det är svårt att sätta sig på liet lägre stolar och sådär. Men vafan, det hade verkligen kunnat vara värre.
Har suttit ute i solen hela förmiddagen. Hittade ingen solskyddsfaktor, men tänkte att det var bättre än ingenting att ta på after-sun.. Jag har i alla fall bränt mig på bröstet, men det är nog från hela veckan. Annars har jag fått lite färg på armar, ben och ansikte. Det gillar vi. Började läsa "Vita lögner" igår och har nu läst hälften. Den är nog snart slukad.
Efter tolv någon gång, när jag hade svettats i tre timmar, så tyckte Tommy att det var dags att laga mat. Han tyckte nog att jag hade blivit tillräckligt röd. Det var nog en bra idé. Vi lagade hamburgare och pommes och sen satte vi oss nere i den svala källaren och åt medan vi tittade på Jumper. Jag somnade, såklart. Drömde mardrömmar, haha. Somnade om massa gånger också. Det var så fint, hehe.
Så låg vi ute en stund på seneftermiddagen också, men det blåste så på baksidan så det var inte lika skönt.
Nu har i alla fall Tommy åkt hem till sig, och mamma och pappa är på Willys och storhandlar. Jag får ju inte gå så mycket så jag fick inte följa med. Men de ska i alla fall hämta kryckor hos farmor, så kanske jag kan gå till affären imorgon om jag orkar.
Lite nya ljudböcker har jag i alla fall. En del är ju sådär lite självbiografiska och det är jobbigt att det är någon annan nisse som läser in dem, när man vet hur personen pratar på riktigt. Men men.
Kommentarer
Trackback
