Sämst
070322, torsdag
08:24 - Jag mår så jävla sämst. Jag borde vara lycklig men jag är inte det. Det är sjukt jobbigt att leva med denna ångest, jag går ner i djupa dalar som det är svårt att klättra uppför igen. Ibland orkar jag inte spela mer, jag bara låter allt gå och är som en zombie. Det är som om jag har PMS varje dag året om. Jag vet inte hur länge jag kommer orka ha det såhär, jag befarar att jag snart kommer att vara så illa däran att jag kommer bli sängliggande, eller åtminstone skolka ännu mer. Det krävs så lite för att få mig att gråta nu för tiden. Allt rinner över. Jag går på helspänn hela tiden och allt känns bara superjobbigt. Jag försöker att hitta ljusglimtar i varje dag men ibland är det svårt att få dem att överstiga allt det jobbiga. Det känns som om jag inte har rätt att vara ledsen och olycklig. Det värsta jag vet är när någon säger att "ja, men det hör ju till den här åldern". Vaddå för jävla ålder? Det är ju för fan samma sak som att säga att "ja, hade du varit äldre hade vi ju tagit dig på allvar, då kanske du hade fått ligga på psyk" eller liknande. Helt sjukt. Okej, jag fattar ju att de menar att det är normalt att ha en dålig dag ibland, men när det är så gott som varje dag? När man känner att minsta sak kan få en att gråta och att bara tanken av att veta att man ska någonstans på dagen får en att vakna hundra gånger på natten även fast det är långt kvar? När man blir yr av tanken på att det bara är en kvart kvar tills bussen ska gå, hjärtklappningen går i 190, man skakar och mår illa? Hur normalt är det? Jag vet inte faktiskt. Jag vet bara att jag var jävligt nära att falla ner i ett totalt mörker, först för två år sedan och sen igen förra året. Du kanske tänker att det är den här årstiden, många lider ju av vårdepressioner. Men nej, det är inte bara nu, det har aldrig bara varit nu. Det är jämt och överallt. Jag behöver komma bort, bort från allt. Bara ta det lugnt, få bestämma tempo själv, få rå om mig själv och göra sånt som jag mår bra av. Det sjuka av allt är att jag egentligen gör det nu också. Jag tycker att dte är kul i skolan, jag går på kör och tycker det är jätteroligt. Jag umgås bara med människor jag tycker om. Ändå är det såhär. Var är felet då? Jag vet inte. Jag vet inte om jag nånsin kommer veta. Många har velat att jag ska gå och prata med någon men jag vägrar. Jag kan inte prata känslor, så är det bara. Jag vill inte prata med nån främling. Vill jag prata så har jag människor jag kan prata med. Men det är svårt att veta var man ska börja. Det är svårt för en utomstående att veta vad man går igenom. Yeah. Slut för idag.
13:54 - Nu ska ni få höra vad jag har haft för mig sedan jag kom hem. Jag läste, åt, spydde, badade, läste mer, åt mer, spydde mer, badade lite till och gick och la mig. Vaknade för att jag fick panik över att jag inte visste vad klockan var och att jag då blev stressad över att inte veta hur mycket tid jag hade på mig tills jag måste åka till körskolan. Ställde alarm på mobilen men kunde inte somna om för att jag hörde en massa konstiga ljud. Hade jag verkligen stängt av vattnet efter sista badet? Hade någon kommit hem och avslöjat mig som skolkare? Var dte någon obehörig i huset, och skulle då min mardröm besannas? Så fort jag tagit mig ur sängen upphörde alla ljud. Men jag hade ändå ingen lust att sova mer, inte just då. Aptiten gjorde sig påmind. Man blir ju inte direkt långvarigt mätt utav att spy. Äter ett äpple men ska göra iordning varma mackor sen. Orkar inte göra nåt annat. Får se hur länge det stannar i magen.. Jag är inte magsjuk, det kan jag erkänna på en gång. Dagens spyor har jag framkallt själv. Jag får såna perioder, när jag vill kunna äta precis vad jag vill bara för att det får mig att må lite bättre att få avnjuta den där chipspåsen. Men så kommer jag på att det är sjukt onyttigt och då spyr jag. Jag vet att det inte är bra, men jag räknar mig absolut inte som någon bulimiker för då pågår det under en lång tid och man kan inte kontrollera det. För min del blir det när jag mår riktigt dåligt. Det funkar på nåt sätt både som belöning och bestraffning. Belöning för att jag får äta det där goda men också bestraffning i och med att jag ätit ordentlgit dåligt och, let's face it, det är inte mysigt att spy. men jag fick i alla fall svar från min idrottslärare nu och hon sa att hon förstod, mer eller mindre, och så var det inte mer med det.
22:16 - Skönt med sista dagen på teorin idag. Var mest tråk idag så jag var glad att vi bara körde två timmar. Massa skit om bilen, jag är inte intresserad. Grupparbete hade vi så det var ganska skönt ändå.
Hann i god tid till första träningen med påskspelskören. Kören suger ju men jag gillar verkligen Andreas Beskows musik, fanns en låt på slutet som var så otroligt vacker. Har väldigt många saker att göra under påskspelet; kören, försäljare, lärjunge och textläsning. Har väldigt många olika träningar men det är ju bara i ett par veckor men jag kommer säkert ha hunnit stressa sönder mig innan dess. Anywho.
Imorgon är det fredag, vilket innebär kör. I like. "Kort" s-block och GEMU som jag för övrigt kommer att få plugga som fan nästa vecka. Och sång. Ska försöka snabblyssna lite på låten innan jag går och lägger mig, annars blir nog inte Martina så glad. Efter skolan bär det av till Nora. Myyys. Fast känner på mig att det blir en rätt jobbig helg ändå.
08:24 - Jag mår så jävla sämst. Jag borde vara lycklig men jag är inte det. Det är sjukt jobbigt att leva med denna ångest, jag går ner i djupa dalar som det är svårt att klättra uppför igen. Ibland orkar jag inte spela mer, jag bara låter allt gå och är som en zombie. Det är som om jag har PMS varje dag året om. Jag vet inte hur länge jag kommer orka ha det såhär, jag befarar att jag snart kommer att vara så illa däran att jag kommer bli sängliggande, eller åtminstone skolka ännu mer. Det krävs så lite för att få mig att gråta nu för tiden. Allt rinner över. Jag går på helspänn hela tiden och allt känns bara superjobbigt. Jag försöker att hitta ljusglimtar i varje dag men ibland är det svårt att få dem att överstiga allt det jobbiga. Det känns som om jag inte har rätt att vara ledsen och olycklig. Det värsta jag vet är när någon säger att "ja, men det hör ju till den här åldern". Vaddå för jävla ålder? Det är ju för fan samma sak som att säga att "ja, hade du varit äldre hade vi ju tagit dig på allvar, då kanske du hade fått ligga på psyk" eller liknande. Helt sjukt. Okej, jag fattar ju att de menar att det är normalt att ha en dålig dag ibland, men när det är så gott som varje dag? När man känner att minsta sak kan få en att gråta och att bara tanken av att veta att man ska någonstans på dagen får en att vakna hundra gånger på natten även fast det är långt kvar? När man blir yr av tanken på att det bara är en kvart kvar tills bussen ska gå, hjärtklappningen går i 190, man skakar och mår illa? Hur normalt är det? Jag vet inte faktiskt. Jag vet bara att jag var jävligt nära att falla ner i ett totalt mörker, först för två år sedan och sen igen förra året. Du kanske tänker att det är den här årstiden, många lider ju av vårdepressioner. Men nej, det är inte bara nu, det har aldrig bara varit nu. Det är jämt och överallt. Jag behöver komma bort, bort från allt. Bara ta det lugnt, få bestämma tempo själv, få rå om mig själv och göra sånt som jag mår bra av. Det sjuka av allt är att jag egentligen gör det nu också. Jag tycker att dte är kul i skolan, jag går på kör och tycker det är jätteroligt. Jag umgås bara med människor jag tycker om. Ändå är det såhär. Var är felet då? Jag vet inte. Jag vet inte om jag nånsin kommer veta. Många har velat att jag ska gå och prata med någon men jag vägrar. Jag kan inte prata känslor, så är det bara. Jag vill inte prata med nån främling. Vill jag prata så har jag människor jag kan prata med. Men det är svårt att veta var man ska börja. Det är svårt för en utomstående att veta vad man går igenom. Yeah. Slut för idag.
13:54 - Nu ska ni få höra vad jag har haft för mig sedan jag kom hem. Jag läste, åt, spydde, badade, läste mer, åt mer, spydde mer, badade lite till och gick och la mig. Vaknade för att jag fick panik över att jag inte visste vad klockan var och att jag då blev stressad över att inte veta hur mycket tid jag hade på mig tills jag måste åka till körskolan. Ställde alarm på mobilen men kunde inte somna om för att jag hörde en massa konstiga ljud. Hade jag verkligen stängt av vattnet efter sista badet? Hade någon kommit hem och avslöjat mig som skolkare? Var dte någon obehörig i huset, och skulle då min mardröm besannas? Så fort jag tagit mig ur sängen upphörde alla ljud. Men jag hade ändå ingen lust att sova mer, inte just då. Aptiten gjorde sig påmind. Man blir ju inte direkt långvarigt mätt utav att spy. Äter ett äpple men ska göra iordning varma mackor sen. Orkar inte göra nåt annat. Får se hur länge det stannar i magen.. Jag är inte magsjuk, det kan jag erkänna på en gång. Dagens spyor har jag framkallt själv. Jag får såna perioder, när jag vill kunna äta precis vad jag vill bara för att det får mig att må lite bättre att få avnjuta den där chipspåsen. Men så kommer jag på att det är sjukt onyttigt och då spyr jag. Jag vet att det inte är bra, men jag räknar mig absolut inte som någon bulimiker för då pågår det under en lång tid och man kan inte kontrollera det. För min del blir det när jag mår riktigt dåligt. Det funkar på nåt sätt både som belöning och bestraffning. Belöning för att jag får äta det där goda men också bestraffning i och med att jag ätit ordentlgit dåligt och, let's face it, det är inte mysigt att spy. men jag fick i alla fall svar från min idrottslärare nu och hon sa att hon förstod, mer eller mindre, och så var det inte mer med det.
22:16 - Skönt med sista dagen på teorin idag. Var mest tråk idag så jag var glad att vi bara körde två timmar. Massa skit om bilen, jag är inte intresserad. Grupparbete hade vi så det var ganska skönt ändå.
Hann i god tid till första träningen med påskspelskören. Kören suger ju men jag gillar verkligen Andreas Beskows musik, fanns en låt på slutet som var så otroligt vacker. Har väldigt många saker att göra under påskspelet; kören, försäljare, lärjunge och textläsning. Har väldigt många olika träningar men det är ju bara i ett par veckor men jag kommer säkert ha hunnit stressa sönder mig innan dess. Anywho.
Imorgon är det fredag, vilket innebär kör. I like. "Kort" s-block och GEMU som jag för övrigt kommer att få plugga som fan nästa vecka. Och sång. Ska försöka snabblyssna lite på låten innan jag går och lägger mig, annars blir nog inte Martina så glad. Efter skolan bär det av till Nora. Myyys. Fast känner på mig att det blir en rätt jobbig helg ändå.
Kommentarer
Trackback
