My own kind of therapy

070710, tisdag

09:31 (Vintrosa) - Jag somnade nog inte förrän framåt ett, halv två inatt och då gick jag ändå och la mig vid tio. Uscha. Blev ett par Vänner-avsnitt till sist. Trots den sena timmen så vaknade jag halv tio och eftersom jag hade ställt klockan på tio så tyckte jag inte att det var någon idé att somna om, eftersom jag då förmodligen bara skulle bli tröttare.
Det gör inte så mycket att jag blir trött ikväll för eftersom Tommy ska sova här, och han ska ju upp tisigt till jobbet, så blir det ju ändå tidig nanning ikväll.
Jag har nu insett att jag har väldigt låg temperatur i min kropp. Idag när jag tog tempen (eftersom jag ska göra det under en viss period nu efter vaccinet) så fick jag 35,7. 35,7!!! Jag menar, då är man ju praktiskt taget död. De andra dagarna har jag fått 36,7 och det är också väldigt lågt eftersom de flesta brukar ligga på runt 37,5. Skulle jag ha över 37,0 så räknas det alltså som att jag har feber. Ja, där ser man.
Idag ska jag alltså in till stan. Först ska jag in på banken och försöka få tillbaka mitt bankomatkort eftersom de snodde det för mig häromveckan. Efter det ska jag kolla in Jennifers nya lägenhet på Köpmangatan. Vad coolt det låter, att kunna säga "Hej, jag bor på Köpmangatan, det är en av stans shoppinggator". Jag vill också. Vi får se hur det ser ut där. Där ska tydligen finnas en liten kattunge också, den kommer nog bli kul att leka med. När Tommy slutat jobba så kommer även han, men det  vet inte Jennifer om, men jag tror inte att det gör något.
Imorgon har jag bokat dagen för gräsklippning samt städning av toaletter och mitt rum. Jag måste ju liksom ha en planering de dagar då jag ska vara själv. Jovars.
Nu blir det frulle och duschning!



17:36 (Vintrosa) - Nu är vi hemma igen. Eller, det var i och för sig två timmar sen vi kom hem, men i alla fall.
Det har varit en trevlig dag. Fick vänta på Jennifer i tjugo minuter utanför Krämaren, hon som bara skulle "slänga på sig lite kläder". Till sist kom hon i alla fall och då gick vi till Ica Supermarket City för att ta ut pengar så att jag skulle kunna äta på stan. Jag kände mig lite taskig vid tanken på att gå in på Ica och bara ta ut pengar så jag var tvungen att köpa något först. Jag visste bara inte vad jag ville ha. Det blev ett par turer till godiset men jag var inte sugen. Så det blev en kartong med vindruvor för 30 spänn. Således fick jag 70 kronor tillbaka.
Efter Ica gick vi till Handelsbanken. Jag visade mitt leg och så sa tanten att de skulle skicka mitt bankomatkort inom en vecka. Jaha.
Sedan gick vi vidare till Kompassen och gick upp på fiket. Jag blev helt svettig vid tanken på att beställa mat, jag har nog en liten släng av social fobi. Efter mycket velande och efter att ha lånat sex kronor av Jennifer så beställer jag i alla fall en pasta med kyckling och curry och en mellancola. Jennifer tar en kycklingbaguette.
Vi sitter i över en halvtimme och pratar om livet och äter vår mat och sen kommer Tommy, som jobbat klart för dagen. Han har sin fula jobbpiké på sig, så det är lika bra att han har kvar jackan på sig. Så elak jag är.
Vi går därifrån, mätta och belåtna. Vi går in på Teknikmagasinet och säger till om att Tommy vill skrota sin telefon. Den är liksom ett kapitel för sig. Han köpte en ny telefon i vintras och 90 % av tiden har den varit på lagning av olika skäl. Nu sist för att han råkade få med sig den ner i havet när vi var i Kroatien. Således är den alltså trasig och ska skrotas. jag vet inte riktigt varför han ens behövde betänketid när alternativet var att få tillbaka den trasiga mobilen för 300 spänn.
Vi går hem till Jennifes nya lägenhet. Den ligger i samma hus som Music Music. Riktigt fin är den, fast köket är slitet men jag gillar den röda färgen på tapeterna. Lägenheten är stor. Ett stort kök och ett stort vardagsrum. Fast jag saknar sovrum, men det är ju trots allt inte jag som bor där.
Jennifer och Tonys sextonveckorskattunge Spyro sitter på soffan och väntar på oss när vi kommer in. Jag tänker direkt på Missan, Jennifers andra katt som bor hos hennes föräldrar. Det är en vild katt och det verkar inte bättre med den nya kissen. Han hoppar och skuttar och klöser oss på kläderna. Han leker med mitt kamerasnöre. Vi tar massa bilder. Det är tacksamt att ta kotr på djur för de är så förutsägbara. De sitter inte still även om man ber dem. Vi är i lägenheten några timmar och sen åker vi hem. Vid det laget är Tommy så hungrig så jag hinner knappt komma innanför dörren innan jag måste ställa mig och fixa klyftpotatis och kycklingfilé, som igår. Men gott blev det.
Nu har jag precis bäddat ner Tommy i soffan i vardagsrummet. Han är helt slut efter två arbetsdagar som städare på ett dagis i Adolfsberg. Stackarn. Jag har givit honom max en timme att sova, annars kommer han inte kunna somna inatt. Jag känner mig som hans mamma.