Surrender your soul
Jaha, så var denna skolvecka över. Eller, okejdå, jag ska faktiskt dit en kvart (!) på onsdag, för att diskutera min B-uppsats, men ändå. Skönt. Nu ska jag ju i och för sig skriva uppsats och sånt där hemma, men så är det ju alltid. Älskar att få disponera min tid fritt, det är frihet. Jag njuter så länge det varar.
Var så grymt godissugen efter både lingvistiklektion och sångverkstad, så bestämde mig för att köpa lite smågodis innan jag åkte hem. Äter faktiskt sällan just smågodis, det är inte så himla gott egentligen. Choklad äter jag då och då, men det är inte riktigt samma sak. Men i alla fall så köpte jag mig en liten påse idag, mest för att jag var så himla hungrig och behövde socker, hehe. Men man kan ju inte låta bli när smågodiset heter "studiemotivation i lösvikt" på Pressbyrån vid universitetet. Gilla! Fast i ärlighetens namn var det inte så gott..
Anna skrämde mig alldeles nyss. Hon skickade ett sms där hon beklagade sorgen och att hon hade sett på mammas Facebook att min gammelfarmor dött idag. Jag tänkte såklart att det var gammelmormor, för gammelfarmor har jag knappt träffat sen jag var liten. Men mest tänkte jag bara att hur sjutton kunde mamma lägga ut det på Facebook innan jag fått reda på det? Om det gällde gammelmormor alltså, hon är ju den släkting som står mig närmast. Men gammelfarmor hade jag ingen relation med, så henne kan jag inte direkt säga att jag sörjer, även om det såklart är tråkigt. Men det var ganska väntat ändå, hon har varit dålig i många år, och gammelfarfar dog förra året, och statistiken säger ju att det är troligt att partnern dör inom några få år efter en sån sak. Men dödsfall är ju aldrig kul, och till exempel mamma hade ju ändå en relation till henne, så det är ju inte så kul. Blir väl till att gå på begravning snart då. Även om jag som sagt inte kände gammelfarmor så tycker jag på nåt sätt att det är bra att "öva" att gå på begravning. Min första och enda begravning hittills (tack och lov!) var just gammelfarfar förra året, och det kändes bra att åtminstone ha sett hur en begravning går till, till den sorgens dag då nån som står mig nära går bort. Visserligen dog min mammas moster, som jag tyckte mycket om, för cirka fyra år sedan, så jag borde ha gått på begravningen då kan man ju tycka. Men just då kändes det inte rätt för mig, jag ville minnas henne på ett roligt och fint sätt, inte som en sorglig dag i kyrkan. Jag är säker på att hon förstår, och att hon vet att jag tänkte och tänker på henne ändå.
Oj, vad djupt det blev nu. Men sånt är livet förstår ni.
För att byta ämne så ska jag nu försöka skriva lite mer på min B-uppsats, har lagt den på is en vecka, så är väl bäst att tina upp den igen..
Var så grymt godissugen efter både lingvistiklektion och sångverkstad, så bestämde mig för att köpa lite smågodis innan jag åkte hem. Äter faktiskt sällan just smågodis, det är inte så himla gott egentligen. Choklad äter jag då och då, men det är inte riktigt samma sak. Men i alla fall så köpte jag mig en liten påse idag, mest för att jag var så himla hungrig och behövde socker, hehe. Men man kan ju inte låta bli när smågodiset heter "studiemotivation i lösvikt" på Pressbyrån vid universitetet. Gilla! Fast i ärlighetens namn var det inte så gott..
Anna skrämde mig alldeles nyss. Hon skickade ett sms där hon beklagade sorgen och att hon hade sett på mammas Facebook att min gammelfarmor dött idag. Jag tänkte såklart att det var gammelmormor, för gammelfarmor har jag knappt träffat sen jag var liten. Men mest tänkte jag bara att hur sjutton kunde mamma lägga ut det på Facebook innan jag fått reda på det? Om det gällde gammelmormor alltså, hon är ju den släkting som står mig närmast. Men gammelfarmor hade jag ingen relation med, så henne kan jag inte direkt säga att jag sörjer, även om det såklart är tråkigt. Men det var ganska väntat ändå, hon har varit dålig i många år, och gammelfarfar dog förra året, och statistiken säger ju att det är troligt att partnern dör inom några få år efter en sån sak. Men dödsfall är ju aldrig kul, och till exempel mamma hade ju ändå en relation till henne, så det är ju inte så kul. Blir väl till att gå på begravning snart då. Även om jag som sagt inte kände gammelfarmor så tycker jag på nåt sätt att det är bra att "öva" att gå på begravning. Min första och enda begravning hittills (tack och lov!) var just gammelfarfar förra året, och det kändes bra att åtminstone ha sett hur en begravning går till, till den sorgens dag då nån som står mig nära går bort. Visserligen dog min mammas moster, som jag tyckte mycket om, för cirka fyra år sedan, så jag borde ha gått på begravningen då kan man ju tycka. Men just då kändes det inte rätt för mig, jag ville minnas henne på ett roligt och fint sätt, inte som en sorglig dag i kyrkan. Jag är säker på att hon förstår, och att hon vet att jag tänkte och tänker på henne ändå.
Oj, vad djupt det blev nu. Men sånt är livet förstår ni.
För att byta ämne så ska jag nu försöka skriva lite mer på min B-uppsats, har lagt den på is en vecka, så är väl bäst att tina upp den igen..
Kommentarer
Trackback
