My own kind of therapy

Åååh, jag är arg på snön!!! Och då är det illa, för jag tycker normalt att snö är fantastiskt, särskilt november - december. Men idag är den min största fiende!
Inte nog med att det var ett helsike att ta sig till Maxi (till fots, men med cykel med korgar som bärhjälp), och att hämtningen av Spike var det värsta jag gjort på länge (fick till och med ta av mig glasögonen för att jag inte såg nånting, med flisor av is i ögonen som följd), utan nu fick jag inte ens åka till kören, bara för att alla busstrafik tydligen ställs in! Faaandå, jag som verkligen hade sett fram emot kören idag. :( Hoppas bara att det var fler som inte kunde ta sig dit, så att det typ inte blir nån övning. Kanske lite taskigt att tänka så, men vill inte vara den enda som inte kunde komma dit på grund av vädret. Känner mig helt handikappad ju! Usch, tur att det inte är nåt dagis imorn, så jag slipper gå ut. Har jag tur kanske jag inte ens behöver åka till universitetet, eftersom jag tror min lärare åker tåg, och det förmodligen är krångel med dem. Vi får se. Förhoppningsvis mojnar stormen tills imorgon i alla fall..
Men vad tusan ska jag göra nu då? Jag är inte van att vara hemma på tisdagskvällar. Går ju inte ens nåt på tv idag. Blä. Får väl planera inför Ullaredsresan på fredag. Fast det skulle fan inte förvåna mig om det blir inställt för att det är snöstorm där neråt då istället. Då tar jag livet av mig. Tack och hej.