My own kind of therapy

Vid elvatiden fick jag ett ryck och ville sätta upp all julbelysning. Men det tog ett himla tag innan jag hittade allt. För det första hade jag glömt att jag hade en del grejer, och så trodde jag att allt låg på samma plats. Fick lite panik när jag insåg att jag saknade två adventsljsstakar och mina julbokstäver, kunde inte för mitt liv komma på vart de kunde vara. Resten av pyntet låg antingen i skåpen över garderoberna, eller i utrymmet i divanen. Hade inte en tanke på att det kunde finnas mer i källarförrådet, har inget minne över att vi lagt ner annat än julgransgrejer där. Men såklart var det där. Phew.

Sen blev blev det en massa trassel med sladdar, utbyte av lampor, och diverse konstiga anordningar för att få upp ljusstakar och stjärnor, men nu är det i alla fall uppe. Fast guldstjärnan i köket ser förjävlig ut, den hängher på sniskan. Men jag orkar inte bry mig om det faktiskt. Får städa undan lite grejer så ska det nog se trevligt ut här hemma!

Den röda pappstjärnan som jag är mycket fäst vid har sitt eluttag ute på balkongen. När vi kopplade in den smög Spike ut på balkongen. Jag visste att han gick ut och kikade, men sen lät det som att han sprang in igen, så vi stängde dörren igen. Men sen när vi skulle ut igen sprang Spike in från balkongen när vi öppnade dörren, haha! Han hade visst blivit kvar där ute, stackarn. Tur att det bara var typ en minut. Annars hade vi nog hört det. :P

Nä, nu är jag redo för att fira advent imorgon (idag?). Blir till att tända första ljuset, i min finaste ljusstake, och äta tomtegröt. Låt julen komma!