My own kind of therapy

Hade en morgonpigg liten kille som tyckte att vi skulle gå ut och kissa tidigt imorse. Men det ville inte jag, så jag somnade om. Istället hittade Tommy senare en bajskorv framför tv:n, stackarn hade varit nödig för länge tydligen. Men när jag vaknade ordentligt gick vi ut i snön, och Spike tycker verkligen om snön! Han hoppar runt och sniffar på snön, och han älskar när man kastar snöbollar. Men hjälp vad halt det är ute! Helt stört. Jag höll på att ramla flera gånger, och ramlade även en gång, och drog till knäet. Inte skönt, men det verkar ha gått bra i alla fall.
Är mycket mer välvilligt inställd till snön idag, jag gillar ju snö. Fast det känns faktiskt som slöseri när det ändå ska bli tio plus i helgen. Blir inte skoj när all denna snö ska slaska bort. Gummistövlar nästa?

Hade tänkt åka till gymmet idag också, men insåg att det nog skulle bli lite stressigt. Vaknade inte förrän elva, och det tar ju mycket längre tid att ta sig fram och tillbaka när jag måste åka buss istället för att cykla, och måste åka hemifrån senast halv tre för att hinna till mitt möte i skolan idag. Och så vill man ju vara på gymmet minst en timma, och så vet man inte hur bussarna går idag med tanke på all snön. Så får skjuta upp det ännu en gång. Kör lite pilates här hemma istället, och så får jag köra nästa vecka istället. Eller nåt. Ingen brådska med det liksom.