My own kind of therapy

Var inte alls pigg när klockan ringde för dagispromenad imorse, men blev piggare av att det var så fint väder ute. Det är såhär hösten ska vara; småkylig men klar och fin!
När jag lämnat Spike gick jag hem och åt frukost, och sen bar det av till gymmet. Sen hem och käka lunch, som synes i inlägget nedan, och sen iväg till universitetet. Skönt att skolan är igång igen, och jag kommer förmodligen ha en ganska soft termin. Fick reda på att lärarstudenterna (vi läser med vanliga också) fick välja mellan att ha lingvistik eller litteratur, och eftersom jag tycker att litteraturkursen är helt värdelös så valde jag självfallet lingvistik. Är ju intresserad av språkvetenskap, så det kommer nog bli kul! Skönt att slippa läsa alla tråkböcker..
Fick introduktion till vårat självständiga arbete som utgör halva vår termin i poäng. Jag var övertygad om att detta var en uppsats på minst 30 sidor som vi skulle tvingas skriva två och två, men blev glatt överraskad när det kom fram till att vi självständigt ska skriva en tio sidor lång rapport om hur vi skulle strukturera en engelsklektion. Typ. Känns bra, jag vet redan vad jag ska skriva om. I alla fall kommer jag bara gå i skolan max två dagar i veckan, och efter vecka 40 kommer jag varannan vecka endast gå en dag i veckan. Helt sjukt vad lite! Visserligen ska man skriva uppsatsen också, men jag tycker ändå att det är väldigt lite. Vad tusan ska jag göra annars i veckan liksom? Jaja. Skönt i och för sig. Och man har väl att plugga. Men ändå.

Ikväll börjar äntligen kören igen, weheeeey! Som jag längtat!