Se, där går bagar'n med sitt bröd som alltid

3/3-09 Tisdag

10:05
Morr'n.
   Blir till att hoppa över religionen idag. Mår dock bättre. Ska in på teatern sedan, har för mycket frånvaor därifrån. Fast är inte särskilt peppad, don't know why.
   Har spenderat morgonen med att titta på lovely Desperate Housewives. Det gillar vi!


12:44
Det börjar närma sig skoldags, så jag ska snart äta lunch. Mår faktiskt riktigt okej nu, det kanske gjorde susen att jag var hemma och sov igår. Fast vi ska väl inte ta ut nånting i förskott. Dock skönt med sovmorgon imorgon också, fast ska in på skolkonferens vid halv två. Fast det är ju sent, hehe.


13:07
Jag är mätt som ett djur! Nu ska jag ringa Virginska och fixa klipptid. Skulle haft imorgon, men den blev visst inställd.


19:56
Detta lär vara den dagen då bussarna var överfulla. Först var det mer än proppfullt på 522:an för att en massa snorungar från stan hade varit i Ånnaboda. De lät inte ens de gamla sitta, så himla dåligt. Sen var 7:an också överfull, till och med så överfull att inte ens alla kom med. Självklart var det snorungar som var bovarna i dramat den här gången också. Men fram kom man ju i alla fall.
   Ganska ovärd teaterlektion faktiskt, gjorde typ ingenting. Fast närvaro är alltid närvaro.
   Efteråt åkte mamma och jag och handlade på Parkhallen. Mamma och pappa firar 25 år tillsammans idag, så det inhandlades en brakmiddag bestående av fläskfilé och potatisgratäng. Senare vankas det Vienetta också, yummy.

Nu ska jag kolla på Den rätte för Rosing. Jag är lite kluven inför Linda Rosing. Jag gillade henne faktiskt under Big Brother-tiden, men sen kändes det som att det liksom gick utför. Men hon verkar faktiskt ha mognat. Jaja.


21:18
House med familjen. Intressant program. Nu håller de på att hitta ett nytt team åt skräckdoktorn. Fy, tänk att ha honom som chef. Fast han är ju cool på sitt sätt.

Från ett "house" till ett annat.. Har kollat på halva femte säsongen av Desperate Housewives idag. Åh, det är så bra! Jag har gråtit den här säsongen också, vid branden. Förra gången var det vid orkanen. Jag gråter verkligen aldrig till filmer och sånt, men faktiskt så har jag bara gråtit till DH. Det är väl något med familjerna, att man kan sätta sig in i hur det skulle vara.. I don't know.

Hur kan man längta efter något man inte ens vet att man får?


Mitt sällskap

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0